I vår följetong berättar vi historien om det danska grisköttet. Följ med i berättelsen och få reda på mer om hur man arbetar med spårbarhet i den danska grisköttsproduktionen.

Sist hälsade vi på hos grisproducenten Michael Nielsen. Den här gången lägger vi vägen förbi de danska slakterierna, där vi följer grisarna och frågar hur man kan spåra ett enstaka köttstycke:

Vad gör danska slakterier för att säkra grisköttets spårbarhet?

Grisarna registreras redan i stallet, när de kommer in. De märks elektroniskt på varje upphängningskrok eller den låda köttstyckena läggs i. Det görs antingen med en chip eller en streckkod, som följer köttet hela vägen genom slakteriet.

Är det inte besvärligt med all registrering?

Vi har byggt upp system, som kan hantera det, och det har naturligvis kostat några resurser. Men det är bara helt naturligt för oss för det är nödvändigt, om vi ska kunna styra processen och säkra den kvalitet och livsmedelssäkerhet, som vi önskar.

Varför är det viktigt för slakteriet med spårbarhet?

Det är lyckligtvis sällan nödvändigt, men om det skulle uppstå ett fel eller en brist i produktionen hos lantbrukaren eller på slakteriet, så kan vi snabbt och exakt begränsa felets omfattning. Ju mer exakt kunskap vi har om köttet, desto mindre kött ska vi återkalla, och desto mer exakt kan vi hitta det kött, som omfattas av felet.

Varför kan det vara en fördel för konsumenterna?

Man kan spåra vartenda köttstycke tillbaka till det enskilda slakteriet, och se vilka producenter som har levererat på en given dag. Man kan se det ovala märket, som du till exempel ser på en skinka eller etiketten på förpackningen. På så sätt skapar vi trygghed för att vi alltid vet varifrån köttet vi levererar kommer, och var det har varit.

Alla procedurer kring spårbarhet övervakas av en oberoende tredje part och certifieras genom Global Red Meat Standard (GRMS) och DANISH produktstandard.

Läs mera om GRMS här www.grms.org och hämta DANISH produktstandarden här.

Få reda på mer om spårbarhet på slakterierna i vår Kvalitetssäkringshandbok, kapitel 5.