Vi använder cookies

Genom att använda www.branchinfo-kott.se accepterar du, att vi använder cookies. Det gör vi för att förbättra användarvänligheten och för webbstatistiken.

Intervju: Professor Sandra Edwards om djuromsorg

Den internationella experten på grisproduktion, professor Sandra Edwards från University of Newcastle, ger oss sin syn på några av de mest omdiskuterade ämnena inom djuromsorg: kastration och svanskupering.

25. juni 2015

Sandra Edwards är professor i Agrikultur på School of Agriculture, Food and Rural Development vid University of Newcastle. Hon är en ledande internationell expert på uppfödning och omsorg av grisar och var en av huvudtalarna på den internationella djuromsorgskonferensen i Köpenhamn i april.
Här är svaren på ett antal frågor som hon fick av Branschinfo Kött om några av de djuromsorgsproblem som diskuterades både i Danmark och internationellt. Vi ställde följande frågor:

  1. Vilken effekt har den gruppvisa inhysningen av dräktiga suggor på djuromsorgen?
  2. Hur viktigt är sysselsättningsmaterialet för djuromsorgen och finns det något som pekar på att grisar i Danmark eller Tyskland lider av understimulering?
  3. Finns det bättre alternativ till kirurgisk kastration, vilken är den metod som används i både Danmark och Tyskland, vad gäller djuromsorg?
  4. Vad är syftet med svanskupering och har det någon effekt på grisarnas beteende?
  5. Är det viktigt för djuromsorgen att suggorna är lösa i grisningsstallet?

1. Vilken effekt har den gruppvisa inhysningen av dräktiga suggor på djuromsorgen?

Gruppvis inhysning gör att suggorna kan röra på sig och socialisera. Motion förbättrar ben- och muskelstyrkan och vältränade djur kan ha snabbare och mindre problematiska grisningar. Ett större utrymme ger en mer skiftande miljö och möjlighet att utforma stallarna så att de bättre uppfyller grisarnas behov av att böka och utforska. Detta minskar risken för avvikande stereotypiska beteenden som oftare ses i isolerade grisningssystem.

Eftersom grisar är sociala djur kan en fri interaktion med andra i gruppen också ses som att det underlättar ett naturligt beteende. Detta kan dock också leda till oönskade aggressioner och social stress, särskilt när gruppen blandas och om inte tillräckligt utrymme för grisarna att dra sig undan på ges. Dessutom kan aggressionerna öka om djuren måste konkurrera om mat eller inte är helt skyddade när de äter. En god utformning och ledning av stallet är mycket viktigt för att minimera dessa risker och ge både en god omsorg och ett gott beteende i gruppen.

2. Hur viktigt är sysselsättningsmaterialet för djuromsorgen och finns det något som pekar på att grisar i Danmark eller Tyskland lider av understimulering?

Sysselsättningsmaterial är mycket viktigt för djuromsorgen eftersom grisarna har ett starkt behov av att leva ut sitt utforskande och bökande beteende. Om miljön inte tillhandahåller tillräckliga sysselsättningsmaterial som de kan rikta detta beteende mot, kommer andra typer av oönskade beteenden att utvecklas.
Hos dräktiga suggor kan det leda till stereotypiska orala beteenden eller ökade aggressioner och vulvabitning i grupperna. Hos växande grisar riktas istället det utforskande beteendet mot stallkamraterna, vilket ökar risken för svans-, öron- och flankbitning. Det finns också allt större bevis på att brist på sysselsättning i tidig ålder kan försämra förmågan hos djuren att hantera utmaningar när de blir äldre och göra dem mer benägna till sådana skadliga beteenden.

Den utbredda förekomsten av dessa beteendestörningar på kommersiella gårdar påvisar att den sysselsättning som ges ofta kan förbättras. Att tillhandahålla halm är en lösning, men det är inte alltid möjligt på grund av tillgänglighet, biosäkerhet och gödselhantering. Det har forskats på en mängd olika effektiva sysselsättningsmaterial såsom jutesäckar och rått virke och fler förslag finns på http://www.telkanranta.com/pig_enrichment.html

3. Finns det bättre alternativ till kirurgisk kastration, vilken är den metod som används i både Danmark och Tyskland, vad gäller djuromsorg?

Kastrering av hangrisar anses fortfarande vara nödvändigt i de flesta länder för att minska risken för galtlukt i köttet. Tidigare har detta utförts på smågrisarna som ett kirurgiskt ingrepp utan bedövning eller analgesi. Man vet nu att det här ingreppet är mycket smärtsamt och att ett visst obehag består i flera dagar.

Den europeiska förklaringen från 2010 om alternativ till kirurgiska ingrepp hos grisar var ett frivilligt avtal mellan intressenter, inklusive de i Danmark och Tyskland, om att kirurgisk kastrering av grisar ska överges innan 1 januari 2018. Vissa länder, som Storbritannien, har i stort sett redan avskaffat all kastrering och andra länder, som Holland, är på väg åt samma håll. Det är dock inte alla marknader som accepterar kött från hela hangrisar, särskilt inte från produktionssystem med höga slaktvikter.

Medan arbetet med att uppnå målet med icke-kastrering görs genom genetiska urval och näringsstyrning för att minska galtlukt, tillsammans med utvecklandet av snabba automatiserade metoder för upptäckt av galtlukt och sortering av slaktkroppar på linjen, är det fortfarande osäkert hur snabbt det kan ge ett system för produktion av hela hangrisar som godkänns fullt ut.

Det alternativa tillvägagångssättet med immunologisk kastrering, med två injektioner i grisen senare i livet för att stoppa produktionen av de hormoner som orsakar galtlukt, är numera tekniskt möjligt och implementeras i vissa länder. Det är dock många detaljhandlare som är bekymrade över om konsumenterna kommer att acceptera den här tekniken. Som tillfällig lösning kan fortsatt kirurgisk kastreringen, men enbart med bedövning och förlängd analgesi för att värna om djuret, vara nödvändigt tills de alternativa lösningarna har optimerats.

4. Vad är syftet med svanskupering och har det någon effekt på grisarnas beteende?

Svanskupering görs på griskultingar eftersom det finns tydliga bevis på att en kuperad svans minskar risken för skador på svansen från bett senare i livet. Många uppfödare tror att detta tillvägagångssätt orsakar liten smärta hos kultingen och att det är försvarbart på grund av de allvarliga problem med djuromsorg och ekonomi som svansbitning kan orsaka.

Vetenskapliga studier visar dock att svanskuperingen innebär akut smärta och att det även finns risk för långvarig smärta på grund av skadade nerver i svansstumpen. Även om sådan smärta kan vara försumbar eller kan förhindras med analgesi, blir det allt mer oacceptabelt hos konsumenterna att djurens integritet (helhet) inte respekteras.

Vissa länder, t.ex. Sverige, har redan avskaffat svanskupering, även om förekomsten av svansbett är högre än hos kuperade djur, och har utvecklat system för att minimera risken med hjälp av korrekt uppställning och hantering. Det har gjorts omfattande studier på riskfaktorerna för svansbitning och det finns nu verktyg som hjälper bönderna att bedöma och sänka risken.

I framtiden kan genetiskt urval av grisar med lägre sannolikhet för svansbitning samt förbättrade sysselsättningsmaterial ge ytterligare riskreducering, vilket kan göra produktionen av grisar med svansen intakt mer acceptabel i den kommersiella verksamheten.

5. Är det viktigt för djuromsorgen att suggorna är lösa i grisningsstallet?

Grisningsboxarna används i stor utsträckning för att de ökar kultingarnas överlevnad – kontroll av suggan så att hon inte krossar kultingarna, möjlighet att ge värme lokalt på grisningsplatsen och säkerhet för medarbetare som hjälper svaga kultingar. Dessa fördelar har blivit ännu viktigare efter den senaste utvecklingen med suggor som föder allt fler kullar, vilket ger mindre kultingar som är mindre livskraftiga och kräver mer hjälp från medarbetare mellan kullarna.

Dessa fördelar fås dock på bekostnad av omsorgen om suggan eftersom inspärrningen i boxen orsakar stress för henne, eftersom den förhindrar hennes naturliga beteende med att bygga rede innan grisningen och begränsar hennes rörelsefrihet under digivningen.

På grund av dessa problem med suggomsorgen har en del länder, t.ex. Sverige, redan förbjudit användandet av grisningsboxar och det finns starka påtryckningar från konsumenter i många andra länder att göra likadant. Alternativa grisningssystem med lösdrift utvecklas och testas i ett antal länder och information om dessa fås på http://www.freefarrowing.org/. Vissa visar god potential men kapitalkostnaden för dem är högre än för boxar och överlevnaden hos kultingarna har varierat under kommersiella förhållanden, vilket understryker vikten av korrekt utformning och styrning. Som tillfällig lösning på vägen till lösgående grisning har system utvecklats med tillfällig inspärrning av suggan under några få dagar efter grisningen. Även om det inte är en perfekt lösning då bobyggandet fortfarande förhindras, så möjliggör det en bättre omsorg om kultingarna under den mest kritiska perioden. Det ger också suggorna en större frihet under större delen av digivningen, vilket kan ge fördelar i mjölkavkastning och avvänjningsvikt.