Därför har branschen gemensamt lanserat initiativet Sammen om hele haler (Tillsammans för hela svansar), som är en fördelningsmodell där grisproducenter som föder upp grisar med hela svansar får kostnadskompensation från alla danska grisproducenter.
Branschen har just presenterat sju konkreta initiativ för bättre djurvälfärd, där ett av initiativen är en utvidgning av systemet för hela svansar. Målet är 1 miljon grisar 2026, och var ursprungligen 2 miljoner 2027, men nu har ambitionen höjts till 3 miljoner 2027 och 4–6 miljoner 2028.
En ny ansökningsomgång till systemet öppnar i slutet av april 2026.
En stor omställning – och ett gemensamt ansvar
Övergången till hela svansar innebär en kulturförändring där man måste ändra en praxis som har tillämpats i många år. Det kommer att uppstå utmaningar och därför är det enligt Niels-Peder Nielsen, chefskonsulent på Landbrug & Fødevarers Sektor for Gris, avgörande att man inom branschen i Danmark utnyttjar varandras kunskap och erfarenheter, och att branschen lyssnar på grisproducenternas utmaningar och hjälper och stöttar i största möjliga utsträckning.
”Om man från en dag till en annan slutar med svanskupering utan att ta hänsyn till nya rutiner och ändrade/anpassade ramar, riskerar man mer svansbitning och därmed sämre djurvälfärd. Det måste vi undvika, och det kräver förståelse och tålamod från alla”, säger han.
I Danmark är det ett lagkrav att dokumentera behovet av svanskupering
EU-kommissionen har uppmanat alla EU-länder att skriftligen redogöra för riskfaktorerna för svansbett innan svanskupering får utföras. Ändringen innebär en skärpning av de befintliga reglerna som föreskriver att svanskupering av grisar inte får ske rutinmässigt.
Redan 2019 skärpte Danmark kraven på dokumentation om svansbitning innan svanskupering får utföras. Det innebär bland annat att grisproducenten skriftligen måste dokumentera förekomsten av svansbitning och göra en riskbedömning i besättningen och upprätta en handlingsplan baserat på denna.
En handlingsplan ska alltid utarbetas utifrån riskbedömningen. Handlingsplanen kan antingen syfta till att redogöra för hur identifierade risker för svansbitning ska åtgärdas, eller hur man i besättningen planerar att gradvis upphöra med svanskupering.
Dokumentationskraven har skärpts för att säkerställa att svanskupering endast utförs när det är absolut nödvändigt för att skydda grisarnas välbefinnande mot svansbett.
Här är de viktigaste kraven på dokumentation i samband med svanskupering:
- Riskbedömning: Grisuppfödaren ska genomföra en skriftlig riskbedömning som identifierar orsakerna till svansbitning i besättningen.
- Handlingsplan: En handlingsplan ska utarbetas som beskriver vilka åtgärder som vidtas för att förbättra miljön och minska risken för svansbitning. Om det inte förekommer svansbett ska man stegvis försöka med allt fler grisar som inte får svansen kuperad.
- Dokumentation från mottagaren: Om svanskuperade grisar införs från andra besättningar måste det finnas dokumentation som styrker behovet från den ursprungliga besättningen eller återförsäljaren.
- Förvaring: Dokumentationen ska kunna uppvisas vid kontroll, t.ex. från den danska livsmedelsmyndigheten eller det certifieringsorgan som utför kontroll av DANISH kvalitetssäkringssystem.
Foto: Landbrug & Fødevarer, Niels-Peder Nielsen, chefskonsulent på Landbrug & Fødevarers Sektor for Gris.